Under denna tid led han av svåra depressioner och försökte begå självmord; möjligen var det därför han senare skulle intressera sig för synen på vansinne.
1955-1958 var han föreståndare för Maison de France i Uppsala. Han hade för avsikt att lägga fram sin avhandlingHistoire de la folie à l'âge classique där, men blev avrådd av Sten Lindroth, professor i idéhistoria.
Foucault dog 1984 av AIDS-relaterade komplikationer i Paris.
Redan under sin samtid blev han världsberömd för sin omvärdering av synen på framför allt sociologiska fenomen och för sin poststrukturalistiska filosofi. Han intresserade sig framför allt för avvikelser, och delade postmodernismens syn på social konstruktionism.
den kontext Foucault utgick ifrån var maktens struktur i meningen
I sina verk har han genomgående en konstruktivistisk infallsvinkel; han gör geneologiska studier av begrepps uppkomst, och sätter dem i samband med makt och dess oundvikliga motstånd.
. Det är inte frågan om psykiatrin eller psykologins historia utan en utskiljningens historia.
Vansinnets historia presenterar Foucault en bild av hur vansinnet har definierats som oförnuft i en utskiljningsprocess
Vad som visas är hur strukturer under olika epoker tillåter olika diskurser om det sjuka.
Av särskild vikt var hans teorier om homosexualitet, där han ansåg att könet är en historisk konstruktion
Centralt för Foucault var tanken om språket som samhällets meningsbärande enhet, och den sfär där makten var konstituerad och konstituerades.
ed auteur avser Foucault dels författare av litterära texter, konstnärer av målningar, men även upphovsmän av diskurser, som till exempel Karl Marx och Sigmund Freud vilkas böcker blivit strukturer av begrepp och teorier, där införandet av nya begrepp och teorier är ett av diskursens kännetecken
det som inte skiljer sig är brus.
Skillnaderna består även av tabun som finns i diskurserna. Begreppen och deras struktur, hypoteserna och dessas uttryck, är detsamma som diskurs, som med de skillnader som presenteras avgränsar sig från bruset.
arje epok utgörs av diskurser som bestämmer vad som kan tänkas
Vad som utgör en epok avgörs av dess skillnader mot andra epoker, inte dess identitet, struktur, eller vara i sig.
. Dessa slags epok-diskurser blir människor inlemmade i genom utbildningssystemet.
I sina verk om diskurser utgår Foucault från strukturalismen i så måtto att han tänker sig ett metonymiskt samband mellan makro- och mikronivåer, där makronivåns struktur är densamma som mikronivåns
My intention was not to deal with the problem of truth, but with the problem of the truth-teller, or of truth-telling as an activity