Jörgen Holmberg's List: HiG IKT i lärarutbildningen

• Kvalitativt språng

   

  Den personliga lärmiljö, PLE, tar frågan om IT och utbildning till nästa nivå. Det är ett kvalitativt språng. Där LMS:en fokuserar på lärarnas och institutionernas behov, sätter PLE:n eleven/den lärande i centrum. Det ligger väl i linje med de trender vi kan se i samhället gällande nya förhållningssätt till kunskap, där kunskap är lika mycket en process och en väg som något fast och för evigt. Vidare betonas flexibilitet och att det finns många olika sätt att lära sig på. Framför allt betonas lärande tillsammans med andra i olika former av sociala nätverk. Med hjälp av en PLE tar den lärande mer kontroll och mer ansvar för att sköta sin egen utbildning. Det kan handla om att sätta sina egna mål, att arbeta fram en plan för att nå dessa, skaffa fram lämpliga läromedel och interagera både med lärare, studiekamrater och med det omgivande samhället. PLE:n hanterar olika former av innehåll, läromedel, böcker, videos/filmer, artiklar, digitala lärresurser etc. Ett viktigt steg kan vara att också själv skapa innehåll och publicera och dela med sig till lärare/andra elever/ sitt utbildningsnätverk/sociala nätverk. Vidare kanske man reflekterar över sin lärprocess och utvärderar de resultat man uppnått. PLE utgår alltså från en situation där den lärande finns i centrum och genom sina intressen och sina behov tar ett ökat ansvar för sin utbildning. Det pågår intensiva debatter hur mycket ansvar elever i de lägre årskurserna kan ta och hur självständigt de förmår arbeta. Denna fråga måste överlämnas till pedagogerna som säkert klarar av att lösa detta. Men någonstans mot vuxenåldern vill och kan de flesta ta mer och mer ansvar. I dag kanske PLE (om de fanns) skulle användas från gymnasieskolan och uppåt.

• Eleverna tar till sig teknik och verktyg och hittar nya/andra sätt att använda det för in egen utveckling och sitt eget lärande – oavsett om skolan anpassar sig eller inte. Omställningen kommer för många utbildningsorganisationer att bli stor och har man inte redan börjat fundera i dessa banor är det hög tid att göra det!

   

  Läs gärna de exempel som finns i de elevintervjuer vi i Umeå gjort för att kartlägga hur elever på gymnasiet använder sina bärbara datorer – och det är på många sätt användning som vi inom skolan inte kunnat förutsätta, planera för eller ens självklart känna till…
   Lärande utan gränser: http://bit.ly/d1G3Ir
• Skoj att du, Krister, tar upp Unikum som en intressant PLE lösning för det är som jag ser det som en av de mest dynamiska resurserna i Sverige just nu som kan köpas in. De satsar aktivt på att integrera så mycket av de tjänster som finns idag och som jag ser det är det inte kommunens uppgift att lägga ner en massa pengar på en plattform med e-post och lagring som eleverna inte vill ha, i alla fall inte e-posten. Bättre att satsa på en bra fungerande plattform för de verktyg som vi i skolan enligt lag skall leverera. Betyg, Skriftliga omdömen och IUP. Sedan koppla andra tjänster till denna…

1 more annotation...

• När idéer känns igen 

        

    

   

  En ytterligare kommentar till utredningen En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) rör dess skrivning kring informationsteknik. Utredningen föreslår att lärare bör ha kunskap och kompetens om tre dimensioner av IT i undervisningen. I en rapport till Universitetspedagogiska konferensen 1997 (!) IT i högre utbildning: rationalisering eller pedagogik? framförde jag tre sätt att se på IT som stöd för undervisning och lärande, i stället för IT som rationaliseringsinstrument.
  
  Och tänka sig, utredningens tre dimensioner sammanfaller med de tre synsätt jag föreslog för mer än tio år sedan.
  
  Mitt första sätt att se på IT i undervisning är den självklara, allmänna: som ett verktyg för informationssökning, ordbehandling, kalkylering, databehandling för att uppnå en grundläggande form av IT-kunskap: att navigera i virtuella miljöer. Utredningen kallar detta ”IT som verktyg och informationskälla” (s 371).
  
  Mitt andra sätt att se på IT:s mervärde i undervisning kallade jag att utnyttja teknikens gestaltningsförmåga, dess förmåga till grafisk visualisering och manipulering. I stället för att skapa sig en föreställning utifrån ett abstrakt material, ger tekniken möjlighet att uppleva något konkret och manipulera olika variabler i det gestaltade för att utforska olika utfall och beroendeförhållanden. Utredningen kallar detta ” IT:s möjligheter till förnyelse och fördjupning” och beskriver det som att ”simulera övningar och strukturer och härigenom berika undervisning och lärande” (s 371).
  
  Mitt tredje sätt att använda IT för ett pedagogiskt syfte var att skapa gemenskap; att lära sig skapa förutsättningar för kollaboration, konversation och erfarenhetsutbyte så att datorn blir ett ”object-to-think-with” i Sherry Turkles anda. Det innebär att nå bortom den fråga-svarundervisning som ibland förekommer som enda konversationsform på nätkurser. Utredningen tangerar detta sätt och kallar det ”Den sociala dimensionen” av informationsteknik (s 371).
  
  Då borde jag ju vara nöjd och glad; idéerna implementeras. Mja. Problemet är att jag inte är någon visionär. Min rapport från 1997 var skriven för 1997. Utredningen är skriven för 2009 och framåt.

• We are looking into this package as a solution to an ePortfolio
• I did have one idea while attending this, which was really well done by the way. That was to use a wiki as a competency resource collection. We could set up a page for each competency that students need to cover. Everyone, students to tutors, can add and comment on any content, modules, courses and other resources they have come across, or simple as a way of sharing experiences and providing support. This would have to be external to X-Stream as it would be a useful resource to pass form cohort to cohort. This is somewhat similar (or may be exactly like) to the competency wiki put forward by Serge Ravet at ePort2009 workshop.